Ja, Dracul!

Nästa vecka åker jag till Italien, och för att inte irritera skiten ur mitt resesällskap tillika pojkvän medelst nödvändig men tidsödande sminkning innan stranden lät jag igår färga ögonbrynen. Fransarna också, men blåsvarta fransar har aldrig skrämt någon. De här ögonbrynen däremot. Boy o boy.

Resten av kvällen tillbringade jag bakom solglasögonen eftersom middagen med mina vänner annars blivit ohållbar. Jag mötte deras blickar, de mötte mina bryn. Framåt tio i mörkret på Mississippi Inn började Garbo-grejen kännas riktig löjlig, och inte förrän jag gått in på toa och med brutal pincett glesat ur den kompakta svartheten – färgen påstods heta »kastanjebrunt« och det var nog en hårdrostad kastanj som avsågs – vågade jag ta av mig dom.

Av ögonbrynsplockerskan fick jag även höra att jag har en »manlig« och en »kvinnlig« sida i mitt ansikte och att detta manifesterades i just mina ögonbryn. Hon sade även att »så är det alltid«. Well. Jag antar att jag får tacka henne för att, bokstavligen, ha plockat fram just min inre, transsylvanska greve.