Rodnad, intensiv

Jag tröttnar egentligen aldrig på det stora F:et, men efter en månads exceptionellt svettande har jag insett att min vägra-byta-parfym-efter-årstid-eftersom-det-är-svennigt-policy behöver, om inte upphävas, så iallafall ruckas på en smula. Tung tuberos och apelsinblomma i kombo med ångiga cykelturer till Segevång får mig att mest att lukta som en instängd och ganska ostädad budoar. Parallellt med den insikten har jag utvecklat en kraftig förälskelse i Blush. Marc Jacobs. Den rosa, som luktar som en klunk jasminte känns på tungan efter en skål hot & sour-soppa. Eller – för att uttrycka det mer krasst – med den underton av ny plastpåse som förenar alla mina älsklingsparfymer.
Malmö, där jag hänger i tre veckor till, är ingen parfymstad att tala om. Åka till Köpenhamn skulle man kunna göra, men eftersom jag jobbar går inte den varianten heller om jag inte vill tokträngas på lördagar och det vill jag inte. Dessutom är det nya Blush Intense jag är ute efter, eftersom jag prackat på den vanliga på både en svägerska och en bästis. Av namnet att döma är den väl mer, eh, högoktanig än ur-Blush (en trend jag tycker mycket bättre om än den skittrista light/sheer-varianten som hittills dominerat nyutgåvorna) men är den kraftigare? Djupare? Torrare? Plastigare? Pudrigare? Sötare? Vilket inslag har man förstärkt – jasmin och musk, påstås det, men stämmer det? Är den nåt att ha? Alla lyckliga, eller olyckliga, som doppat näsborrarna i den får hemskt gärna upplysa en oviss själ i exil.