2006-08-21

Jeans, blått och bogus

På den tiden då jag satt på kontor hände det att jag gick en rond med provrummen och kallade det för möteslunch. Idag när jag är min egen (o)lyckas smed behöver jag inte be om ursäkt för att jag galgbrowsar bort dyrbar arbetstid. Idag hittade jag dessutom ett par jeans på H&M. Inte modellen med det redan legendariska misstagsnamnet FITSLIQ (även om man borde köpa ett par nu och spara för något framtida konstprojekt), utan den som heter LOYAL – lite bootcut, lite stretch, midja som varken kräver en brasilianare eller liposuktion, och en nästan helt jämn, mörkblå ton. Eller okej, liiite antydan till maskinslitning men så lite att till och med jag kan leva med det. Det är sannerligen inte alltid man älskar H&M eller ens orkar ha någon åsikt, men idag är jag, och min röv, väldigt glada.

I övrigt verkar det vara ett år då blått äntligen kommer tillbaka. Har ni sett de blå klänningarna med brodyrkanter på ungdoms-Nanso? Just det. Mycket roligare än alla äckliga Patti Smith-kavajer – visst är det intressant att typ de enda musikyttringar som visar sig i mainstreammodet fortfarande är fransk-fotomodell-sjunger-BrigitteBardot-lounge eller tjackpundarlooken? Det är 40 år sen Beatles släppte Revolver, skriver DN. Ja, precis. Skillnaden mellan det här och Mozartbyxor är faktiskt bara teoretisk. (Ursäkta, nu fick jag visst lite modevecka-Tourettes.)


ps. Apropå min gamla post om Blush Intense – den luktar exakt som vanliga Blush och tar man av korken och skrapar lite på det slarvskrivna "Intense":t på flaskan är det till och med samma flaska. Bondfångeri? Maybe, men bonnigt has never smelled better.

2006-08-17

September, Kate och hej igen förresten

Jo, jag måste nog köpa den här också. Och den här. Varje dag plockar jag upp en till tjock glossig telefonkatalog på väg från jobbet. Jag tränar armarna mer på det här sättet än genom mitt sedan i april oanvända gymkort i alla fall.

Jag älskar september. Jag älskar septembernumren av Vogue, Elle, ja till och med DV Mode, som i formell mening förstås inte är ett septembernummer, men reellt är exakt så full av höstkläder och utomhusfoton från fina trädgårdar med röda löv i och vackra knotiga grenar och samma nygotik och rutor och röda läppar och vackra kappor som septembertidningarna nästan alltid är. Det är inte en slump att jag älskar september.

Jag lägger upp flera års september på golvet framför mig. Visste ni att att Kate Moss prytt september-Vogue tre år i rad? Förra året var snyggast. Den där kjolen och blusen och skärpet och håret får mig nästan att sluta andas. Jag har förstås aldrig hävdat att jag är så vansinnigt intresserad av mode som konstform. Bara av skönhet. Och höstens kläder är så vackra att jag formligen dreglar över de blanka sidorna. Allt ifrån underbara röda kappor och vita handskar, ja handskar över huvud taget - det måste finnas något sätt att i vardagen kunna bära de armhöga svarta skinnhandskarna, eller kanske skulle man be mamma sticka den mjukare varianten armvärmare med tumhål? - till det de kallar lyxgrunge som mest verkar vara grå kashmirtröjor i lager på lager. Och rutorna då. Och de fortsatt höga midjorna. Allt det svarta. Och de intressanta silhuetterna.

Det är inte ens rättvist. På ett bra sätt, alltså. Vad gör alla som gillar volanger och etnosmycken nu? Stackars dem. Den här sommaren har jag kunnat frossa i min livslånga passion för prickar och nu känns det som om hösten bådar lika gott. Om det här är modekarma måste jag ha gjort något helt rätt.

2006-08-14

Tar steget till YouTube

2006-08-08

Ära den som äras bör


Säg hej till sommarens godaste mandel.

Sött och gott?


Nån som testat Badgley Mischkas parfymdebut? Noter som vit pion och musk ger inte särskilt mycket intresse hos mig, men när det även står "red wild berries" så väcks det nåt som inte bara är hunger.

2006-08-07

Förtvätt

Det finns så många anledningar att längta till lite riktig höst. Inte nog med att jag sedan någon vecka har en garderob uppiggad av höstvänliga kläder, jag ser dessutom fram emot att ha belägg för att bruka Dermalogicas nya ansiktsrengöring innan ansiktsrengöringen – Precleanse – på regelbunden basis.

Den känns ju bortkastad på sommarmakeup som på sin höjd består av mascara och mineralpuder (till och med ordet makeup känns bortkastat på den där patetiska ursäkten för utseendeförhöjning).
Precleanse. Nej, det låter inte särskilt supernödvändigt, jag vet, men TÄNK OM det är den SLUTGILTIGA produkten, den som tar huden till den där nirvanistiska nivån vi alla ägnar våra liv åt att eftersträva. Allt är möjligt.